Det bästa som finns är att stå i brynäsklacken. Det ända som är bättre är en bussresa till Gävle för att stå i den riktiga brynäsklacken!

Efter matcherna när man är hemma igen kommer man dock in i ett stadie där allting känns tråkigt för ingenting kan leva upp till det man nyss kommit hem från. I det stadiet är jag i nu.

Igår var verkligen sjukt, bussen var försenad till matchen så sprang för att hinna och när vi kommer fram och ser havet med människor och nationalsången börjar spelas rann mina tårar skapligt. Nationalsången innan match är verkligen något speciellt, synd att dom har tagit bort det..

Matchen minns jag knappt något av, kollade knappt känns det som.  Jag bara sjöng och hoppade och klappade händerna och var så jävla glad!

Minne för livet helt klart!